Gitarrer av olika slag

Gitarren är ett mycket populärt och vackert instrument som spelas i många olika former och varianter. Dels finns det massor av olika versioner av instrumentet i sig, till exempel balalajkan, elgitarren, bouzoukin och cittran, men också en myriad av musikstilar där gitarren spelar en framträdande roll. Vad vore den spanska Flamencon utan sin smäktande och kraftfulla gitarr och vad vore irländsk folkmusik utan sin mandolin? Amerikansk Country & Western eller jazz? Hårdrock?

Det alla gitarrer har gemensamt är att det är frågan om ett stränginstrument med ett antal strängar spända över ett ofta håligt utrymme, vilket ger ljudet en djupare och mer resonerande klang. Genom att trycka ner fingrarna på olika ställen på strängarna och sedan knäppa på dem får man fram olika toner; ju högre upp på gitarrhalsen desto mörkare och ju närmare en själv desto ljusare. Man kan spela på flera strängar på en gång, då kallas det för ackord, och det finns en hel lista med olika ackord som kan spelas i sekvens för att ackompanjera musik och sång. En specifik följd av ackord kallas ofta för riff, särskilt inom rockmusik, och bland de kändaste riffen är det första ackorden i Deep Purples ”Smoke on the Water”, Led Zeppelins ”Stairway to Heaven” och AC/DCs ”Back in Black”.

Människan har spelat stränginstrument sedan urminnes tider och ett sätt att tillverka en tidig form av gitarr var att spänna strängar tillverkade av får- eller gettarmar över ett sköldpadds- eller armadilloskal. Inom traditionell folkmusik kan man fortfarande hitta dessa instrument och även om deras klang inte har samma djup och volym som till exempel en klassisk, akustisk gitarr så finns det likheter.

Man kan spela en gitarr direkt med fingrarna eller med en liten, trekantig plastbricka som kallas plektrum. De är särskilt vanliga när det kommer till gitarrer med hårdare strängar som elgitarrer eller stålsträngade gitarrer, och plektrum kommer i olika hårdheter. Hårdrockare brukar föredra hårda plektrum medan folkmusiker som skall spela ljuva toner på tolvsträngade gitarrer gärna väljer mjukare och tunnare varianter. Inom spansk folkmusik är det också vanligt att man spelar med de egna naglarna i en mycket karaktäristisk stil där alla handens fingrar ”sprids” i snabb sekvens över alla strängar och därmed skapar ett kraftfullt intryck. Till det är det också vanligt att man slår med handen på gitarrens kropp som ett slags slaginstrument och med det får in en stark rytm.